aberration:

avvikelse från förnuftigt tänkande eller beteende. Från latinets aberrare, vandra från (ab, bort från + errare, vandra). I grunden betyder det: att göra fel, begå misstag, eller mera specifikt, att ha fixerade idéer som inte är sanna.

Ordet används också i sin vetenskapliga betydelse: avvikelse från en rät linje. Om en linje var menad att gå från A till B, så skulle den om den vore aberrerad, gå från A till någon annan punkt, till någon annan punkt, till någon annan punkt, och slutligen anlända till B. I sin vetenskapliga betydelse kan det också betyda brist på rakhet eller att se krokigt. Exempel: en man ser en häst men tror att han ser en elefant.

Aberrerat uppträdande är felaktigt uppträdande, eller icke förnuftsbaserat uppträdande. Aberration kontrasteras av sinnesfriskhet (själshälsa), som är dess motsats.